Jag är så glad att vi redan nu är igång och planerar en Demokratidag för ungdomar i Bergs kommun. Detta i samarbete med Härjedalens kommun. I Berg har vi varit riktigt dåliga på att hitta former för ungdomsdemokrati men det här ser jag som ett startskott och vi kan även då prata om hur det ska se ut framöver.

Ett viktigt och spännande jobb har påbörjats!

Läs gärna mer vad jag vill här i en artiekl i Östersundsposten.

Annonser

Barnkonventionen

mars 2, 2011

Den här insändaren skickade jag och Micke Abramsson in efter en mycket inspirerande konferensdag om Barnkonventionen:

Barnkonventionen slår fast att alla barn har egna rättigheter. Att barn har rätt att respekteras för vad de tycker och tänker. Barnets bästa ska alltid sättas i främsta rummet. Barnen ska helt enkelt må bra och känna framtidstro. Detta står i kontrast till att många barn och ungdomar far oerhört illa i dagens samhälle i en tid då vi aldrig varit rikare. Utmaningen blir därför att gå från ord till handling i det fortsatta arbetet. En viktig grund är att det finns en tydlig politisk inriktning, vision och tydliga beslut om färdriktningen.

Den nya politiska majoriteten i Bergs kommun har därför valt att lyfta upp barn- och ungdomsfrågorna som en viktig utvecklingsfaktor. Vi vill ge barn möjligheter att påverka sin egen vardag. Varför? Barn har egna rättigheter och har rätt att känna värde och respekt och därigenom få stärkt självkänsla. Det handlar även om skolning i demokrati och att barnen i hög utsträckning är utelämnade till vuxenvärlden. Kan vi till exempel tala om verklig demokrati när en hel kategori människor, nämligen barnen, är utelämnade och befinner sig i underordning? Vad ska vi då göra och vad har vi för strategi?

För det första är det viktigt att slå fast att kunskapen om barnkonventionen måste bli bättre. Både bland oss förtroendevalda men även bland tjänstemännen och personalen ute i verksamheten. Det planeras en demokratidag tillsammans med Härjedalens kommun där ungdomsdemokratin står i centrum. Där kan ungdomarna väcka frågor som är viktiga för dem och då även ge synpunkter på hur de vill organisera sig. Är det ungdomsråd och ungdomsfullmäktige som gäller? Eller är det något annat? För att lyckas i detta arbete är det viktigt med attityder och inställningar. Hur ser vi på barns rättigheter? Hur ser vi på ungdomars rätt att påverka sin egen vardag? Arbetet med att stärka barn- och ungdomars rättigheter och möjlighet till inflytande måste vara en process i ständig förändring. En process med dialogen med barnen och ungdomarna i centrum. Vuxenvärlden och vi förtroendevalda måste helt enkelt bli bättre på att lyssna på hur barnen och ungdomarna ser på sin egen vardag. En bra utgångspunkt är att backa upp utan att styra. Nu handlar det om att tillsammans kavla upp ärmarna och att gå från ord till handling.

Therese K Zetterman, ordförande i utvecklingsutskottet (s)

Mikael Abramsson, ordförande barn- och utbildningsutskottet (s)

Kolla gärna in Rädda Barnen

Prata om det

december 25, 2010

För någon vecka sedan påbörjades en diskussion på twitter som sedan har fortsatt i andra medier, många skriver ni under rubriken ”prata om det”. Jag tänkte också göra det.

Jag var nog kring 18 – 19 år och hade ett roligt liv med vänner, spännande fritid och jobb. Jag hade nog nyss flyttat in i en lägenhet med min bästa vän. Vi var på en efterfest hos en kompis kompis i en by några mil från vårt hem. Jag hade småflörtat med en kille under kvällen och vi går in i ett av husets sovrum. Jag var nog inte  jätteintresserad, det bara blev och det var ganska försiktigt – tills hans kompisar kom inrusande i rummet. Det blir livat där inne och jag blir nerknuffad i sängen. En av killens kompisar, som jag förövrigt gått i samma högstadieskola som, ser till att komma över mig i sängen och tar ett rejält grepp om mina bröst och tittar mig hårt in i ögonen, för en stund stannar allt upp. Sen knuffas han ner av någon och jag lämnar rummet.Ingen säger någonting, jag känner mig illa till mods och vill hem men jag känner inte att jag har blivit utsatt för något, men jag berättar inget, inte ens för min bästa vän.

Några veckor senare när jag och några kompisar är inne i stan på nöjespalatset Saga är killen som ja småflörtade med där, jag är inte intresserad, vill att han ska lämna mig ifred. Han vill att jag följer honom hem, jag säger nej, han säger at han följer mig hem, jag säger nej. han blir sur och otrevlig, jag säger fortfarande nej. Jag lämnar nöjespalatset för att gå hem till min pappa som bor ca 300 meter därifrån, han följer med ut och när han inser att jag faktiskt går hem ställer han sig där mitt bland alla ute och i kön och skriker efter mig ”jävla hora” ”ska du hem å knulla ditt luder” mm mm. Där går jag hem i natten, lättad för att kommit iväg utan honom, men oerhört ledsen över de ord som skriks som alla hör – bara för att jag nobbat honom.

Den här killen fortsätter i några veckor att ringa hem till mig som om inget har hänt…

Jävlar vad jag önskar att jag skrikit åt honom.

Jag är glad över ”prata om det” . Att vi börjar reflektera över våra egna och andras gränser. Gå in på länken och läs mer.

…och min.

När jag gick i fyran hände något stort i mitt liv. Hackås Teaterverkstad startades av ivriga föräldrar och två fantastiska människor – Stig och Gunnel Bahlenberg. Jag tror att detta är en av de händelser i livet som påverkat mig mest.

Frågar ni mina klasskompisar från lågstadiet om mig så beskriver de nog en liten tjej som grät var och varannan dag. I skolan var jag mest ledsen över att jag inte skrev fint – inte kunde jag stava heller – och inte se skillnad på b och d – och läspade gjorde jag också… Men mamma hon sa alltid när jag grät över läxor eller över att alla andra ritade så fint -”du har andra gåvor Therese”. Att mamma sa  så är nog också något av det som präglat mig mycket.

I alla fall, när mamma påtalade att jag hade andra gåvor så upplever jag nu som vuxen att hon öppnade för nya möjligheter istället för att sätta sig och traggla varje dag timme ut och timme in, rättstavning, S-ljud, skrivstil mm mm. Helt uppenbart så har jag slutat att läspa, jag ser skillnad på b och d och jag stavar rätt ok (dessutom finns ju fantastiska rättstavningsprogram).

Hackås Teaterverkstad startade! Jag hittade en plats där jag dög och hade roligt! Så här skriver Gunel Bahlenberg i vår bok ”Fantasins beskyddare” som vi gav ut när vi firade 20 år:

”Amatörteater är först och främst gemenskap. Människans behov av att höra till, att känna att man duger, är fundamentala. Gruppens betydelse för individens trygghet och växt kan omvänt uttryckas som individens betydelse för gruppens trygghet och växt. Vi behöver arbetsmetoder som främjar detta samspel. Arbetssätt som tillvaratar deltagarnas olikheter vad gäller till exempel erfarenhet, åsikter, temprament, osv. Vi behöver ledare som ser mångfalden som en tillgång, som ett bränsle för fantasi och skaparglädje.”

Jag är stolt och glad över att vi RödGröna har kommit med den största satsningen på hela det breda kulturlivet i modern tid. Så här säger Leif Pagrotsky:

– ”Sverige ska vara världens mest kreativa land. Därför är kulturen en viktig valfråga. Passivitet och nedprioriteringar behöver ersättas av kraft och lust att höja ambitionerna, lyfta fram kulturens betydelse och satsa på ökad tillgång till musik, film, teater och bildkonst.”

– ”Vi har tre fokus: öka tillgången till kultur, stimulera kreativitet och förbättra villkor och möjligheter för de som skapar kulturen. De viktigaste reformområdena är kultur för barn och unga, digitaliseringen och att vårda och tillgängliggöra kulturarvet.”

Läs mer om kultursatsningen, klicka här. Länstidningen skriver också om detta.

Eftersom det här inlägget redan låter som en tackbön så fortsätter jag:

Tack mamma för att du öppnade för nya och oanade möjligheter. Tack ni fantastiska vuxna som startade, drev och fortfarande driver Hackås Teaterverkstad, nu kallad ”Röda Ladan”.

”Vi är fantasin, Vi är sagans barn, Mitt i vardagen spinner vi vårt garn, Spinner vivårt garn

Vi är krigare. Mot förnuftets lag. För fantasins behag. Står vi här i dag, Står vi här i dag

Vi är fantasins beskyddare, Vi är fantasins försvarare, Glädjen bor där i hjärtats rum, Sångerna som håller sorgen stum

Ty tillsammans kan, Männskan trotsa allt, också vindarna, När det biter kallt, När det biter kallt”

Text från avslutningssång till föreställningen Barn av Fantasia. Text och Musik Tommy Linell.