Min 1 maj.

maj 1, 2011

”Ljuset vaknar morgonen gryr solens första strålar vänder natt till dag mörkret viker skuggorna flyr mitt i drömmen hör jag dina andetag…” eller”Sin-ga-ba ham-ba-yo-thi-na ku-lom-lha-ba ke-pah-si me-kha-ya…” eller ”Är jag född så vill jag leva och må väl på bästa vis Som en Adam med sin Eva uti paradis…”

Så avslutades denna dag fylld av glädje, gemenskap och starka inlägg i samhällsdebatten. Jag är med i kören ”Sång för alla” här i Hackås och det är verkligen ett lyckopiller, hur trött jag än är när jag går dit så är jag pigg efteråt! Men i dag var jag verkligen inte trött när jag kom dit, jag kände mig glad och uppsjungen! Uppsjungen efter talkörer i demonstrationståg och Internationalen på torget i Östersund.

Dagen startade med att Ellen min lilla vän kom sömnig och la sig hos mig, somnade om och låg där så fin och varm. Jag klev upp för att åka till mina kamrater i Svenstavik och ställa till med 1 maj möte med tillhörande 11kaffe. Medan Karin och Maj fixade i köket, mejslade Mia och jag upp fanor både ute och inne. Vi hade ett bra möte, det hade gärna fått komma mer folk men vi  måste se över formerna för mötet och hur vi annonserar inför nästa år. men det är bättre med ett bra möte med bra innehåll n ett skitinnehåll med mycket folk! Läs mer om innehållet på Sossarna i Bergs hemsida

När vi var klar diskade vi undan och sen åkte jag in till östersund, jag har en stor förkärlek till demonstrationståg. Där inne var folk redo med fanor och plakat, Linnéa Swedenmark med megafonen och tåget gick mot torget. ”Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!” Det finns så många riktigt duktiga sossar i länet, bland dessa nämner jag nu tre kvinnor Linnéa som jag nyss nämnde, Katarina Nyberg Finn som var första talare på torget i Östersund och Kata Nilsson, nyvald SSU ordförande i Jämtlands län. Kata talade om att vi i partiet måste börja tala om feminism igen och läste ur det partiprogram som  skrevs när partiet utalade sig som ett feministiskt parti. Jag blev så glad och inspirerad av Katas tal framför allt, hon lockade fram känslor som jag haft lite bredvid sista tiden – Tack Kata!

Efter middagen så gick jag till vår kör, en samling månnsikor i hackås med omnejd som inte skulle träffas utan kören, vi sjunger och skrattar och mår gått tillsammans – tacka vet jag mötesplatser.

Försökte fånga mamma och mig på bild på kören...   Nu gick det bättre! 

Försökte fånga mamma och mig på bild nu i kväll på kören. Det är inte det enklaste… men det gick till slut!

Vilken bra dag, vilken bra avslutning på ett långt och gott påsklov.

Annonser

Ett annat företagarprogram

januari 20, 2011

Hösten 2006 startade arbetet för att mobilisera för ett nytt projekt för företagande kvinnor i Jämtlands län. Då var jag delvis hemma och föräldraledig med min yngsta dotter Ellen. 27 – 28 januari 2007 hade vi Ett anant företagarprograms första konferens med 80 företagande kvinnor på plats. Det var startskottet till ett nätverks som kom att betyda mycket för många.

Att det är några år sedan förstår jag ännu bättre när jag ser på Ellen och att hon faktiskt snart fyller fem år och vill flytta hemifrån…

I dag hade vi ett mycket spännande möte med projektteamet från programmet och Maria och Yvonne från Mittuniversitetet som är intresserade av vårt arbete, starten, genomförandet och avsutningen. Det väcker så mycket känslor att reflektera och berätta om ett arbete som man levt så nära under en längre tid och som nu är över. Allt det goda, alla skratt, alla fantastiska företagande kvinnor som varit med, spännande föreläsningar, nya idéer. Även motgångar, vad hade vi kunnat göra bättre och vilket motstånd har vi upplevt. När vi är klar med mötet är jag så trött, tömd och helt slut av alla känslor som passerat genom mötet.

Många av dessa företagande kvinnor har blivit mina vänner, många fler är förebilder och jag är så tacksam och glad över att jag var en del av detta arbete.

Nu väntas nya äventyr!

Prata om det

december 25, 2010

För någon vecka sedan påbörjades en diskussion på twitter som sedan har fortsatt i andra medier, många skriver ni under rubriken ”prata om det”. Jag tänkte också göra det.

Jag var nog kring 18 – 19 år och hade ett roligt liv med vänner, spännande fritid och jobb. Jag hade nog nyss flyttat in i en lägenhet med min bästa vän. Vi var på en efterfest hos en kompis kompis i en by några mil från vårt hem. Jag hade småflörtat med en kille under kvällen och vi går in i ett av husets sovrum. Jag var nog inte  jätteintresserad, det bara blev och det var ganska försiktigt – tills hans kompisar kom inrusande i rummet. Det blir livat där inne och jag blir nerknuffad i sängen. En av killens kompisar, som jag förövrigt gått i samma högstadieskola som, ser till att komma över mig i sängen och tar ett rejält grepp om mina bröst och tittar mig hårt in i ögonen, för en stund stannar allt upp. Sen knuffas han ner av någon och jag lämnar rummet.Ingen säger någonting, jag känner mig illa till mods och vill hem men jag känner inte att jag har blivit utsatt för något, men jag berättar inget, inte ens för min bästa vän.

Några veckor senare när jag och några kompisar är inne i stan på nöjespalatset Saga är killen som ja småflörtade med där, jag är inte intresserad, vill att han ska lämna mig ifred. Han vill att jag följer honom hem, jag säger nej, han säger at han följer mig hem, jag säger nej. han blir sur och otrevlig, jag säger fortfarande nej. Jag lämnar nöjespalatset för att gå hem till min pappa som bor ca 300 meter därifrån, han följer med ut och när han inser att jag faktiskt går hem ställer han sig där mitt bland alla ute och i kön och skriker efter mig ”jävla hora” ”ska du hem å knulla ditt luder” mm mm. Där går jag hem i natten, lättad för att kommit iväg utan honom, men oerhört ledsen över de ord som skriks som alla hör – bara för att jag nobbat honom.

Den här killen fortsätter i några veckor att ringa hem till mig som om inget har hänt…

Jävlar vad jag önskar att jag skrikit åt honom.

Jag är glad över ”prata om det” . Att vi börjar reflektera över våra egna och andras gränser. Gå in på länken och läs mer.

Mmm nu är det juletider, gjorde alldeles nyss en ny omgång av mammas julkola – den första omgången kola är redan slut. Barnens farfar och hans sambo har varit här i kväll och julfirandet har börjat. Nu lät det som om det var farfar´n som åt upp kolan men det kan jag inte beskylla honom för…

Man vill ju att det ska vara så bra i jultider, att alla ska må gott och vara glada. Satt i morse vid frukostbordet och talade med mina döttrar julen och livet efter den. Om att vi skulle försöka vara sams i jul, att vi har det ganska bra. Jag berättade om det som mina goda vän gjorde mig påmind om i veckan, att  när vi sitter på ålderns höst ”inte kommer att ångra det vi gjort, utan det vi inte gjorde”. Om att våga och prova på. Kerstin 8 år berättade då om när de med klassen i höstas skulle gå över en repbro. Hon vågade först inte och tänkte inte försöka men att hon sedan testade lite och sedan gick hela repbron. Om karusellen i somras som hon efter många om och men provade och sen ville åka om och om igen.

Jag funderar över det som jag vill göra men som jag inte vågar fullfölja, vilka gränser sätter jag upp för mig själv. Anna trodde att jag kommer att ångra att jag inte söker IDOL (hahaha) men jag tror inte jag riktigt vet ännu vad jag kommer att ångra att jag inte gjorde. Visste jag det kanske allt skulle vara enklare. Längtar lite tillbaka till barndomens utmaningar, som kan bestå av repbroar och karuseller.

Nu vet jag att barndomen kan bestå av långt värre utmaningar än detta och det gör sig väl till känna i dessa jultider. Lässte om en vän på facebook som jobbar på kvinnojouren i julhelgen, de försöker göra julen lite bättre för de kvinnor och barn som bor där under helgen. Hon berättade om människor som kommer dit med mat och paket till barnen för att göra det lite bättre. Andra vänner på facebook som gör allt de kan för att få andra att följa deras goda exempel att stödja olika kampanjer för att hjälpa och stötta de som behöver.

Hu, vad surrigt det blev… men jag behövde nog skriva av mig lite… det var länge sedan och nu har jag haft förkläde på mig två dagar i rad så det kändes skönt att stänga dörren till kontoret här hemma och skriva . Det blir nog mera senare. har tänkt på mycket jag vill skriva om TV serien ”Mina vänners liv” men det får bli en annan gång.

God Jul