Stolt och lycklig.

maj 24, 2011

Varm i hjärtat, lycklig i själen och förbannat stolt att skolan i byn prioriterar denna form av undervisning.

Varje år i mer än 10 år har klass 5 i Hackås skolajobbat med en teateruppsättning, i år var det klass 5 och 6. Lena Hagstedt Sergel, fritidspedagog på skolan såval som ordförande, initiativtagare och aktiv eldsjäl i Kutlurföreningen Röda Ladan driver arbetet med stöd från berörda lärare.

I år har barnen tillsammans med Lena skrivit en berättelse som lockar till både skratt, tårar och eftertanke. Läs om storyn i Britts blogg.

Föreställningen slutar med att Stina som lever 2010 besöker graven till Kristina 1910 och funderar över om hon fick ett bra liv, sista repliken om denna från 12 åriga 2010 tals tjej lyder:

– ”Hoppas hon hade ett bra liv. Det har jag.”

Annonser

Jag var på extrakongressen i helgen. För mig var det viktigt att vara på plats för att vara med och uppleva och känna stämningarna när vi valde ny partiordförande. Viktigt för mig eftersom jag har varit både arg och besviken över att socialdemokraterna spelade media och alliansen rakt i händerna och lät Mona Sahlin avgå.

Jag satt stor delen av tiden på åhörarläktaren och lyssnade till partivänner över hela landet som lade fram sina tankar och visioner i stort och smått. Såklart var höjdpunkten när Håkan Juholt höll sitt linjetal där han inledde med att tala om kulturens vikt i vårt li och i samhället, läs inledningen av talet här nedan.

Om höjdpunkten var Juholt så var den känslosammaste stunden avtackningen av Mona Sahlin, men den behöver ett eget blogginlägg.

Inledningen av Juholts tal:

Några stenkast härifrån, på Katarina Bangata, ligger Orionteatern.

Konstnärliga ledare är Stina Oscarsson.
Jag läste nyligen en artikel av henne.
Med en blandning av vrede och sorg beskrev hon hur Sverige förvandlats från ett land där kulturpolitiken varit en viktig del av vår samhällsmodell till något som handlar om pengar, marknad och marginalisering.

”Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet av något”, skrev Stina med en sådan kraft att det tog tid för mig att ta in ordens styrka. 
 
Bibliotek säljs ut. Museibesöken – som ökade med tre miljoner när den fria entrén infördes – har rasat. Kommuner och landsting tvingas dra ner på kulturupplevelser för barn och unga.  

I artikeln berättar Stina att hon i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus. Hon ville få svar på frågan om hon måste tacka ja till den arrangör som vill betala bra för att hyra Orionteatern för en strippdanstävling.

Partivänner, här – i synen på rätten till ett rikt kulturliv, i försvaret av konstens uppgift att odla våra drömmar, att ges möjlighet att kunna se livet med någon annans ögon – framträder skillnaden i människosyn som tydligast.

Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.

Vi behöver de demokratiska rum som kulturen utgör; Teatrar, bibliotek, samlingslokaler, andaktslokaler och välfärdsstatens institutioner är mötesplatser där vi medborgare träffar varandra och möts som jämlikar.  
Låt därför beskedet från denna kongress vara, att svensk socialdemokrati står upp för en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för.

Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet:
– människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.

Om detta – ett Sverige där vi genom social demokrati stärker allas frihet genom ökad jämlikhet – vill jag tala i dag; på denna min andra dag som ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.”

Läs hela talet här.

Pricken.

mars 2, 2011

 Jag hoppas att alla barn får vara med om det som min dotter och hennes klasskompisar i klass 2 på Hackås skola har upplevt i kväll och den senaste tiden på skolan. Klassen har satt upp en pjäs som heter Pricken, kommer ni ihåg den boken? Med en stor entusiasm, pirrande magar och ett väldigt fokus intog 14 barn scenen alla som kaniner. Så stolta de var när föreställningen var över, när de fick motta publikens applåder och kramar från släkt och vänner.

Jag är så glad att Hackås skola tar ut svängarna och lägger tid och engagemang på teater, för det här är inte första och kommer inte heller att vara den sista som skolan sätter upp, jag vet inte hur många föreställningar det kan röra sig om men många är det – och det är på riktigt. med ljus, levande musik, programblad, genomtänkta kläder och rekvesita.

Kerstin och hennes kompisar kommer nog inte att glömma den här dagen – och det kommer inte jag heller att göra.

Läs artikel i Länstidningen och låt dig inspireras.

”För vi är bruna och vi är vita, vad spelar färgen för någon roll, vi är ju lika”

När jag var liten så sa alltid pappa att om det skulle få finnas en president för Hackås så skulle det vara jag. Jag skyddade byn och dess invånare i alla lägen, det fanns inget ont att säga om vår lilla by. Jag har kanske en lite mer komplex bild nu men jag har fortfarande stor tro på Hackåsbygden och dess invånare.

Nu på förmiddagen var jag på ett ganska välbesökt möte kring det arbete som församlingen gör kring Pilgrimsleder och annan verksamhet i området kring kyrkan, det vi nu kallar ” Himmelriket”. Många idéer finns och redan nu kommer datum att bokas för olika aktiviteter. Konstkurser för vuxna och barn, intensivkurs med ”Sång för alla”, kyrkbåtsroddartävling, mm mm. Det känns som om det kommer att bli en händelserik sommar !