Stolt och lycklig.

maj 24, 2011

Varm i hjärtat, lycklig i själen och förbannat stolt att skolan i byn prioriterar denna form av undervisning.

Varje år i mer än 10 år har klass 5 i Hackås skolajobbat med en teateruppsättning, i år var det klass 5 och 6. Lena Hagstedt Sergel, fritidspedagog på skolan såval som ordförande, initiativtagare och aktiv eldsjäl i Kutlurföreningen Röda Ladan driver arbetet med stöd från berörda lärare.

I år har barnen tillsammans med Lena skrivit en berättelse som lockar till både skratt, tårar och eftertanke. Läs om storyn i Britts blogg.

Föreställningen slutar med att Stina som lever 2010 besöker graven till Kristina 1910 och funderar över om hon fick ett bra liv, sista repliken om denna från 12 åriga 2010 tals tjej lyder:

– ”Hoppas hon hade ett bra liv. Det har jag.”

Annonser

Onsdag i förra veckan kom jag hem och började laga middag, då kom kära kerstin till mig för att visa ett brev hon och hennes vän skrivit under dagen. Det var ett brev till Bergs kommun. – Ska ni skicka det här? Var min första fråga, inte nedslående alls, utan mer lite fundersamt. – Det har vi redan gjort! Vi skrev ut tre stycken!! var Kerstin svar på frågan.

Det känns  bra att barnen engagerar sig och vet var man kan vända sig, men jag undrar ju också varför de hellre skrev brev till kommunen än att hämta några skräppåsar och städade runt Tempo??

Det får jag fundera på en stund, kanske hämta några påsar och städa tillsammans med barnen-

Ungar och galna gurkor!

april 17, 2011

Klänning designad och ritad av Kerstin.

Klänning designad och ritad av Kerstin.

En söndag för någon vecka sedan när jag kom hem från Socialdemokraternas extrakongress så mötte Kerstin mig i dörren. Hon ville visa vad hon tillsammans med sin stora syster och tremänning gjort. De hade startat en blogg där de ritar kläder. Mina barn hade skapat en blogg och de ritar kläder!! Den som tror att den vet allt om sina barn har inte förstått, man vet inte allt och de kan mycket mer än vad vi tror.

Jag storgillar deras blogg galnagurkorna.

Att vi över 30 är digitala invandrare är något vi får leva med 🙂

Jag har vid något tillfälle förrut i bloggen talat om vad vi föräldrar påverkar våra barn mer eller mindre medvetet. Man märker det varje dag, ibland känns det bra, ibland skäms man när man hör sin egna inte alls pedagogiska ordslinga. Ibland blir det ganska komiskt vilket genomslag det får.

Vi satt å fikade här hemma barnen och jag, pratade om skolan, vad Anna gjort på sin skidresa med klassen osv. Helt plötsligt säger Kerstin när hon tittar ut mot grannen mitt emot -”å där kommer det en moderat!”. Jag tittar nyfiket ut och mycket riktigt så kliver det ur en moderat, men också grannflickans morfar i samma person.  Jag kan inte undgå tänka på vår genomslagskraft som föräldrar när ungen snarare tänker ”moderat” om mannen än ”grannflickans morfar”.

Jag kan heller inte undgå att fundera på hur det kommer att bli när banen ska frigöra sig…