Jag har vid något tillfälle förrut i bloggen talat om vad vi föräldrar påverkar våra barn mer eller mindre medvetet. Man märker det varje dag, ibland känns det bra, ibland skäms man när man hör sin egna inte alls pedagogiska ordslinga. Ibland blir det ganska komiskt vilket genomslag det får.

Vi satt å fikade här hemma barnen och jag, pratade om skolan, vad Anna gjort på sin skidresa med klassen osv. Helt plötsligt säger Kerstin när hon tittar ut mot grannen mitt emot -”å där kommer det en moderat!”. Jag tittar nyfiket ut och mycket riktigt så kliver det ur en moderat, men också grannflickans morfar i samma person.  Jag kan inte undgå tänka på vår genomslagskraft som föräldrar när ungen snarare tänker ”moderat” om mannen än ”grannflickans morfar”.

Jag kan heller inte undgå att fundera på hur det kommer att bli när banen ska frigöra sig…

Annonser

Jag var på extrakongressen i helgen. För mig var det viktigt att vara på plats för att vara med och uppleva och känna stämningarna när vi valde ny partiordförande. Viktigt för mig eftersom jag har varit både arg och besviken över att socialdemokraterna spelade media och alliansen rakt i händerna och lät Mona Sahlin avgå.

Jag satt stor delen av tiden på åhörarläktaren och lyssnade till partivänner över hela landet som lade fram sina tankar och visioner i stort och smått. Såklart var höjdpunkten när Håkan Juholt höll sitt linjetal där han inledde med att tala om kulturens vikt i vårt li och i samhället, läs inledningen av talet här nedan.

Om höjdpunkten var Juholt så var den känslosammaste stunden avtackningen av Mona Sahlin, men den behöver ett eget blogginlägg.

Inledningen av Juholts tal:

Några stenkast härifrån, på Katarina Bangata, ligger Orionteatern.

Konstnärliga ledare är Stina Oscarsson.
Jag läste nyligen en artikel av henne.
Med en blandning av vrede och sorg beskrev hon hur Sverige förvandlats från ett land där kulturpolitiken varit en viktig del av vår samhällsmodell till något som handlar om pengar, marknad och marginalisering.

”Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet av något”, skrev Stina med en sådan kraft att det tog tid för mig att ta in ordens styrka. 
 
Bibliotek säljs ut. Museibesöken – som ökade med tre miljoner när den fria entrén infördes – har rasat. Kommuner och landsting tvingas dra ner på kulturupplevelser för barn och unga.  

I artikeln berättar Stina att hon i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus. Hon ville få svar på frågan om hon måste tacka ja till den arrangör som vill betala bra för att hyra Orionteatern för en strippdanstävling.

Partivänner, här – i synen på rätten till ett rikt kulturliv, i försvaret av konstens uppgift att odla våra drömmar, att ges möjlighet att kunna se livet med någon annans ögon – framträder skillnaden i människosyn som tydligast.

Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.

Vi behöver de demokratiska rum som kulturen utgör; Teatrar, bibliotek, samlingslokaler, andaktslokaler och välfärdsstatens institutioner är mötesplatser där vi medborgare träffar varandra och möts som jämlikar.  
Låt därför beskedet från denna kongress vara, att svensk socialdemokrati står upp för en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för.

Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet:
– människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.

Om detta – ett Sverige där vi genom social demokrati stärker allas frihet genom ökad jämlikhet – vill jag tala i dag; på denna min andra dag som ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.”

Läs hela talet här.

Tack Bob Hansson

mars 29, 2011

I dag är dagen efter natten då min femåriga dotter kräkts en gång i timmen. Det betyder att hon är väldigt trött och vill tillbringa dagen framför Bollibompa under täcket tillsammans med mamman – alltså jag. Jag får verkligen tid att vara nära henne, vila och tillbringa tid till viss eftertanke. I dag hittar jagBob Hanssons inlägg från 21 mars och känner mig lite befriad.

du är inte perfekt. grattis!

21 mar kl 00:01, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 8 Kommentarer | Permalink

Perfekta människor kan bara besegras av en enda sak. De inmperfekta. Även om vi säger ”nej nej, så klart att jag inte kräver av mig själv att jag ska vara perfekt” så tror jag att det är visst det vi gör. Vi bara kallar det något helt annat. Typ fräsch.

Men vi tror nog fortfarande att en perfekt student får lättare jobb, att ett perfekt barn är ett bättre barn, att, att en perfekt älskare ger ett skönare ligg osv osv…
Det är helt fel.
Man vill inte anställa en perfekt student utan en duktig medarberare och det är inte teknik utan kärlek som ger de bästa liggen.
Och vem tusan har hört talas om ett perfekt barn?
 
Vi människor tror att vi själva måste vara perfekta, samtidigt som vi inte alls är intresserade av andra perfekta människor.
Vi har nämligen numera tillräckligt många perfekta maskiner, perfekta människor tråkar bara ut oss ännu mer.
–       Jag gillar Karin för att hon är så driftsäker och har så snabb responstid samt att hon är energisnål, med andra ord för att hon knappt märks.
En tänkbar replik?
Nej, vi gillar att människor märks. Det är lite hela poängen att vara ihop med någon, att den märks. Nästan all kultur, alla böcker filmer och låtar handlar om människor som inte är perfekta, handlar om människors funktionella brist.
Maskiner ska vara perfekta. Människor ska verkligen inte vara det. Vi bara tror det.
Ett banalt exempel: kulturellt sett tror vi att idealet är att människor inte ska lukta människa. Därför duschar vi och sprayar vi oss järnet. I själva verket är den mänskliga doften en stor anledning till att vi blir kära och kåta. En luktfri människa skulle förmodligen inte säga oss ett skvatt.
Så den dagen vi verkligen lyckas att ta bort vår doft, kommer våra människornas likgiltighet för oss att öka dramatiskt.
Den luktfria människan blir mindre älskad, det perfekta barnet, om det skulle finnas, skulle även det få mindre kärlek än det barn som i ena stunden krånglar för att i nästa stund säga ”förlåt mamma jag älskar dig”.
En film utan problem är en skitfilm, något vi är helt ointresserade av. Människor utan gnissel fungerar möjligen som svärmödrar, men inte som livskramrater.
Din brist är din tillgång.
Det är förmodligen just det du har komplex för och vill ta bort få lite mindre av, som gör dig mänsklig, som får människor att bry sig om dig.
Ordspråk ett:  Ta inte bort din brist eftersom det är din brist som skiljer dig från maskinerna.
Ordspråk två: utan brist är du körd (som en bil).
Eller varför inte en favorit i repris:
  Ta inte bort din brist, ta betalt för den.
 
Sammanfattning: dagens blogginlägg menade att människans chans att skilja sig från maskiner, är att inte vara perfekta, vilket passar jättebra eftersom man inte kan vara perfekt, man kan bara försöka (och därmed misslyckas). Det disperfeka är något du skäms för i onödan, eftersom det förmodligen är det som gör dig vibrerande och därmed älskvärd. Bloggaren vill dock påminna om att den forskning som dessa argument bygger på, förmodligen är gedigen, men för bloggaren helt okänd.
 
 

”Vi håller på att förvandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet av något”. Stina Oscarsson, konstnärlig ledare Orionteatern.
Med detta citat öppnade socialdemokraternas nyvalda partiledare Håkan Juholt sitt linjetal i dag. Han fortsatte sedan att tala om kulturens betydelse och konstens betydelse att odla våra drömmar, ”att ges möjlighet att kunna se livet med någon annans ögon”.

Sedan fortsatte han att med värme, humor och starkt engagemang att tala om bl.a. barnfattigdomen och han lyfte även frågan om vi ska acceptera att det saknas 100 miljoner kvinnor på jorden. Att det saknas 100 miljoner Kvinnor pga att kvinnor inte får samma tillgång till vård, mat och fysisk trygghet som män.

Håkan Juholt har mitt förtroende.

Jag ser fram emot att jobba med utvecklingen hemma i Berg och känner mig stärkt av Juholts tal.