Nytt år nya förväntningar?

december 29, 2010

Jag har bestämt mig, 2011 ska bli ett riktigt bra år!

Jag säger det mer som affirmation än som en förväntning. Bra nu har jag skrivit det också.

För några år sedan hade jag en bra diskussion med en mycket klok kvinna angående förväntningar. Vi hade börjat att tala om relationer och hur förväntningar faktiskt stör det som kan bli ärliga fina relationer. En relation som jag upplevde som fri från förväntingar var den med min mormor. Mormor gick bort för snart 6 år sedan men hon stod mig väldigt nära. Vår relation byggdes stark och fin utan förväntningar. Mormor blev glad när jag kom dit, inte sur när jag inte kom. Hon blev överaskad när vi hittade på något, inte besviken över att det var få gånger. Jag blev glad när hon satt sig ner och pratade i timmar med mig, inte sur när hon inte hade möjlighet. Jag blev glad när hon hade bakat bullar, inte besviken de gånger jag kom dit och det inte fanns något fika (förrästen, vid närmare eftertanke kanske det aldrig inträffade… att det inte fanns fika…)

Jag försöker att tänka på förväntningar, att tagga ner dem. Mer tänka på mitt ansvar i olika situationer, mitt ansvar för att det ska bli bra. Året 2011 ska jag göra det jag kan för att det ska bli bra.

Annonser

På ett kontor jag hade för någr år sedan hade jag ett vykort uppsatt ”Endast i motvind lyfter en drake” stod det. När jag flyttade ut därifrån så rev jag itu vykortet och sa högt till mig själv -nu är det slut på att lyfta i motvind nu ska det bli medvind.  Jag slängde vykortet och tänkte inte mer på det just då.

Jag har inte öppnat böckerna om Tillväxt, sysselsättning och den svenska modellen sedan vi kom hem från utbildningsdagarna i december… Jag har tänkt på det mycket men böckerna har stått där i hyllan… I dag ska jag till en god vän som har läst just den här kursen bland många andra och resonera lite kring tillväxt, micro och macro.

Jag är mer en praktiker, learning by doing har varit mitt medel men jag känner mig faktiskt taggad tiil att klara kursen. Jag tror att jag vill klara kursen främst för att jag kände mig som en riktigt looser där nere på kurstillfället. Motvinden pressade sig mot mig och de gamla dammiga känslorna från skoltiden gjorde sig påminda. Men jag ska fixa det här. Jag ska inte bara förstå hur det fungerar, jag ska skriva ner det, hänvisa till mina källor och försöka smalna av.

Även i denna motvind ska draken lyfta!

Prata om det

december 25, 2010

För någon vecka sedan påbörjades en diskussion på twitter som sedan har fortsatt i andra medier, många skriver ni under rubriken ”prata om det”. Jag tänkte också göra det.

Jag var nog kring 18 – 19 år och hade ett roligt liv med vänner, spännande fritid och jobb. Jag hade nog nyss flyttat in i en lägenhet med min bästa vän. Vi var på en efterfest hos en kompis kompis i en by några mil från vårt hem. Jag hade småflörtat med en kille under kvällen och vi går in i ett av husets sovrum. Jag var nog inte  jätteintresserad, det bara blev och det var ganska försiktigt – tills hans kompisar kom inrusande i rummet. Det blir livat där inne och jag blir nerknuffad i sängen. En av killens kompisar, som jag förövrigt gått i samma högstadieskola som, ser till att komma över mig i sängen och tar ett rejält grepp om mina bröst och tittar mig hårt in i ögonen, för en stund stannar allt upp. Sen knuffas han ner av någon och jag lämnar rummet.Ingen säger någonting, jag känner mig illa till mods och vill hem men jag känner inte att jag har blivit utsatt för något, men jag berättar inget, inte ens för min bästa vän.

Några veckor senare när jag och några kompisar är inne i stan på nöjespalatset Saga är killen som ja småflörtade med där, jag är inte intresserad, vill att han ska lämna mig ifred. Han vill att jag följer honom hem, jag säger nej, han säger at han följer mig hem, jag säger nej. han blir sur och otrevlig, jag säger fortfarande nej. Jag lämnar nöjespalatset för att gå hem till min pappa som bor ca 300 meter därifrån, han följer med ut och när han inser att jag faktiskt går hem ställer han sig där mitt bland alla ute och i kön och skriker efter mig ”jävla hora” ”ska du hem å knulla ditt luder” mm mm. Där går jag hem i natten, lättad för att kommit iväg utan honom, men oerhört ledsen över de ord som skriks som alla hör – bara för att jag nobbat honom.

Den här killen fortsätter i några veckor att ringa hem till mig som om inget har hänt…

Jävlar vad jag önskar att jag skrikit åt honom.

Jag är glad över ”prata om det” . Att vi börjar reflektera över våra egna och andras gränser. Gå in på länken och läs mer.

Mmm nu är det juletider, gjorde alldeles nyss en ny omgång av mammas julkola – den första omgången kola är redan slut. Barnens farfar och hans sambo har varit här i kväll och julfirandet har börjat. Nu lät det som om det var farfar´n som åt upp kolan men det kan jag inte beskylla honom för…

Man vill ju att det ska vara så bra i jultider, att alla ska må gott och vara glada. Satt i morse vid frukostbordet och talade med mina döttrar julen och livet efter den. Om att vi skulle försöka vara sams i jul, att vi har det ganska bra. Jag berättade om det som mina goda vän gjorde mig påmind om i veckan, att  när vi sitter på ålderns höst ”inte kommer att ångra det vi gjort, utan det vi inte gjorde”. Om att våga och prova på. Kerstin 8 år berättade då om när de med klassen i höstas skulle gå över en repbro. Hon vågade först inte och tänkte inte försöka men att hon sedan testade lite och sedan gick hela repbron. Om karusellen i somras som hon efter många om och men provade och sen ville åka om och om igen.

Jag funderar över det som jag vill göra men som jag inte vågar fullfölja, vilka gränser sätter jag upp för mig själv. Anna trodde att jag kommer att ångra att jag inte söker IDOL (hahaha) men jag tror inte jag riktigt vet ännu vad jag kommer att ångra att jag inte gjorde. Visste jag det kanske allt skulle vara enklare. Längtar lite tillbaka till barndomens utmaningar, som kan bestå av repbroar och karuseller.

Nu vet jag att barndomen kan bestå av långt värre utmaningar än detta och det gör sig väl till känna i dessa jultider. Lässte om en vän på facebook som jobbar på kvinnojouren i julhelgen, de försöker göra julen lite bättre för de kvinnor och barn som bor där under helgen. Hon berättade om människor som kommer dit med mat och paket till barnen för att göra det lite bättre. Andra vänner på facebook som gör allt de kan för att få andra att följa deras goda exempel att stödja olika kampanjer för att hjälpa och stötta de som behöver.

Hu, vad surrigt det blev… men jag behövde nog skriva av mig lite… det var länge sedan och nu har jag haft förkläde på mig två dagar i rad så det kändes skönt att stänga dörren till kontoret här hemma och skriva . Det blir nog mera senare. har tänkt på mycket jag vill skriva om TV serien ”Mina vänners liv” men det får bli en annan gång.

God Jul