Kulturen tar oss i handen…

Jag var på extrakongressen i helgen. För mig var det viktigt att vara på plats för att vara med och uppleva och känna stämningarna när vi valde ny partiordförande. Viktigt för mig eftersom jag har varit både arg och besviken över att socialdemokraterna spelade media och alliansen rakt i händerna och lät Mona Sahlin avgå.

Jag satt stor delen av tiden på åhörarläktaren och lyssnade till partivänner över hela landet som lade fram sina tankar och visioner i stort och smått. Såklart var höjdpunkten när Håkan Juholt höll sitt linjetal där han inledde med att tala om kulturens vikt i vårt li och i samhället, läs inledningen av talet här nedan.

Om höjdpunkten var Juholt så var den känslosammaste stunden avtackningen av Mona Sahlin, men den behöver ett eget blogginlägg.

Inledningen av Juholts tal:

”Några stenkast härifrån, på Katarina Bangata, ligger Orionteatern.

Konstnärliga ledare är Stina Oscarsson.
Jag läste nyligen en artikel av henne.
Med en blandning av vrede och sorg beskrev hon hur Sverige förvandlats från ett land där kulturpolitiken varit en viktig del av vår samhällsmodell till något som handlar om pengar, marknad och marginalisering.

”Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet av något”, skrev Stina med en sådan kraft att det tog tid för mig att ta in ordens styrka. 
 
Bibliotek säljs ut. Museibesöken – som ökade med tre miljoner när den fria entrén infördes – har rasat. Kommuner och landsting tvingas dra ner på kulturupplevelser för barn och unga.  

I artikeln berättar Stina att hon i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus. Hon ville få svar på frågan om hon måste tacka ja till den arrangör som vill betala bra för att hyra Orionteatern för en strippdanstävling.

Partivänner, här – i synen på rätten till ett rikt kulturliv, i försvaret av konstens uppgift att odla våra drömmar, att ges möjlighet att kunna se livet med någon annans ögon – framträder skillnaden i människosyn som tydligast.

Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.

Vi behöver de demokratiska rum som kulturen utgör; Teatrar, bibliotek, samlingslokaler, andaktslokaler och välfärdsstatens institutioner är mötesplatser där vi medborgare träffar varandra och möts som jämlikar.  
Låt därför beskedet från denna kongress vara, att svensk socialdemokrati står upp för en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för.

Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet:
- människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.

Om detta – ett Sverige där vi genom social demokrati stärker allas frihet genom ökad jämlikhet – vill jag tala i dag; på denna min andra dag som ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.”

Läs hela talet här.